Anton

Anton, tysk version av latinets Antonius som betyder den ovärderlige. Namnet har förekommit i Sverige sedan början av 1600-talet. En engelsk variant av namnet är Antony (eller Anthony), på franska Antoine och den spanska versionen är Antonio.

Den förste kände bäraren av namnet var general Marcus Antonius som för en period, århundradet före Kristus, styrde Romarriket tillsammans med Augustus. Antonius tog sedan sitt liv tillsammans med Cleopatra den VII. Förloppet är beskrivet av bland andra Shakespeare.

Namnet blev vanligt på 300-400-talet i den kristna världen på grund av Sankt Anton den store - en Egyptisk eremit som startade det första munkväsendet. Klostret fick namnet S:t Antonius och finns kvar än idag. Under tiden i öknen utsattes Anton för flertal frestelser, dessa har gestalts inom konsten av exempelvis Salvador Dali. Sankt Anton festdag firas 17 januari, vilket numer även är Antons namnsdag.

Namnet fick sedan ett uppsving i popularitet i Europa under sena medeltiden, då beroende på Sankt Anton av Padova, Portugals skyddshelgon. Anton av Padova var först augustiner- och sedan franciskanermunk. Han är Skyddshelgon för skörd, fattiga, ogifta kvinnor, ofruktsamhet och vid förlorad nåd och borttappade föremål. Kanske finns det inget så älskat helgon i den Katolska Kyrkan som den Helige Antonius av Padova. Sankt Anton av Paduas festdag firas 13 juni.

I England associerades namnet under en period (felaktigt) med det grekiska ordet för blomma (anthos), det är därför ett extra h dök upp i namnet under 1800 talet, i den Brittiska stavningen.

Namnet är ett exempel på ett modenamn vars popularitet tiodubblats under 1980- och 1990-talet jämfört med tidigare, under 2000-talet har namnets popularitet dalat något. Det var det 14:e vanligaste pojknamnet på nyfödda 2008. Namnet förekommer även i mindre utsträckning som kvinnonamn och efternamn.